Spänning

Söndagens jakt bjöd på spänning i stora mått, speciellt för barnen som var med. Lite kyligt tyckte dom att det var men spänningen tog överhanden. Placerade ut Tomas med sonen Hannes på en bergknalle mitt på ett hygge. Där hade dom bra koll ,även om det är lite "slyigt", bak mot skogskanten samt neråt mot en skogsväg, jag och "tösera" gick för att släppa Laban.

Drevet drog igång och det tog inte många minuter innan det var i närheten av Tomas och Hannes, plötsligt får Lina syn på ett rådjur som kommer inne i en tätning med Laban tätt efter. Sen drar det iväg och utom hörhåll och blir borta. Vi väljer att samlas för att vänta på vovven då han brukar släppa när det drar iväg allt för rakt. Då berättar Tomas att dom först sett djuret bakom sig på ca 50 m men hann inte med, sen gick det runt dom och kom i nerkant på bergknallen,men inte heller då kom han åt det. Men det var mkt spännande och då inte minst för Hannes som var med på sin första jakt.

Medan vi står där och pratar så hör vi att drevet kommer tillbaka. Dom går och ställer sig efter vägen medans jag och barnen smyger iväg in i skogen. Drevet kommer närmare och närmare men med en hostande och snörvlande dotter bakom sig samt en som gärna snubblar lite då och då så var väl inte förhoppningarna allt för stora. Men så bara så där som från ingenstans så kommer det ett rådjur på lite drygt 10m bakom oss! Hinner inte med att få upp bössan, det springer innanför oss i skogen och försvinner, men kommer ut på 35m håll framför oss med en jäkla fart och att skjuta var inte att tänka på. Nu hade drevet vart igång en dryg timme och Laban var max en minut efter,men denna gång drog det iväg och blev borta och efter 20min så ger sig vovven.

Trots att inget blev fällt så var det en otroligt lyckad förmiddag i skogen och förhoppningsvis har intresset byggts på lite hos "di små". Vi avslutade vid jaktstugan med lite prickskytte innan vi drog oss hemåt för en kopp kaffe. På Söndag blir det jakt igen, även denna gång med barnen.