söndag 31 oktober 2010

Det är svårt ibland

Så har Laban vart lös igen. Vid en ålder av 9,5 år är vovven bättre än någonsin,det är ett JÄVLA!! drag i honom för tillfället, synd bara att det ska vara så förbannat omöjligt att få skjuta något för honom.

Tredje helgen i rad nu som rådjuren springer i "åttor" runt oss. Igår var det bara jag och Laban ute, han fick upp direkt jag strök kopplet. Det tog inte mer än en minut innan jag såg rådjuret och då ville jag bara inte skjuta,kändes lite snöpligt liksom. Men full fart var det och iväg drog det....så blev det tyst lika snabbt som han fick upp,kollade på klockan och det hade gått 6minuter. Lite fundersam blev jag, vad fan hände nu!!??

Men så blev det fart på det hela igen och det visade sig att djuret hoppat över en bäck som var något "överfull" efter några dagars regnande,därav stoppet. Full fart igen!! på gång tillbaka,såg djuret på lite väl långt håll men det var på väg in i "rätt" område. Flyttade mig en liten bit till en smal skogsväg,hörde att drevet drog sig mot mig,hör rådjuret innanför mig i en granplantering, gör mig beredd. Var JÄTTEBEREDD!!! men lik förbannat! så hann jag ändå inte med att skjuta när det väl kom ut på lagomt hagelhåll.

HUR KUNDE DET BLI SÅ!!??? Jag "visste" ju att det skulle komma där!!!. Nu var Laban långt efter,närmare en hel kvart efter endast 25 minuters drev. Detta djuret hade "kollrat" bort honom rejält där borta vid bäcken. Nu tog det samma väg igen. Och kom tillbaka än en gång, denna gången valde det dock att inte hoppa ut framför mig utan nöjde sig med att löpa inne i granplanteringen,precis så att jag hörde det men inte såg. Drog iväg bortåt och efter en timme och 20minuter valde Laban att ge upp.

Jakt är svårt och jakt kan vara frustrerande ibland är det helt hopplöst. Allt liksom stämmer men ändå funkar det inte. Hunden funkar kanon, man står uppenbarligen helt rätt men så är det nåt skit som stjälper det det hela......Det är svårt ibland......men ibland kan det även kännas väldigt enkelt, nästa gång kanske det blir så. Hoppas kan man ju göra i alla fall för det känns surt att inte komma till skott när hunden gör ett så himla bra jobb.

onsdag 27 oktober 2010

Spänning

Söndagens jakt bjöd på spänning i stora mått, speciellt för barnen som var med. Lite kyligt tyckte dom att det var men spänningen tog överhanden. Placerade ut Tomas med sonen Hannes på en bergknalle mitt på ett hygge. Där hade dom bra koll ,även om det är lite "slyigt", bak mot skogskanten samt neråt mot en skogsväg, jag och "tösera" gick för att släppa Laban.

Drevet drog igång och det tog inte många minuter innan det var i närheten av Tomas och Hannes, plötsligt får Lina syn på ett rådjur som kommer inne i en tätning med Laban tätt efter. Sen drar det iväg och utom hörhåll och blir borta. Vi väljer att samlas för att vänta på vovven då han brukar släppa när det drar iväg allt för rakt. Då berättar Tomas att dom först sett djuret bakom sig på ca 50 m men hann inte med, sen gick det runt dom och kom i nerkant på bergknallen,men inte heller då kom han åt det. Men det var mkt spännande och då inte minst för Hannes som var med på sin första jakt.

Medan vi står där och pratar så hör vi att drevet kommer tillbaka. Dom går och ställer sig efter vägen medans jag och barnen smyger iväg in i skogen. Drevet kommer närmare och närmare men med en hostande och snörvlande dotter bakom sig samt en som gärna snubblar lite då och då så var väl inte förhoppningarna allt för stora. Men så bara så där som från ingenstans så kommer det ett rådjur på lite drygt 10m bakom oss! Hinner inte med att få upp bössan, det springer innanför oss i skogen och försvinner, men kommer ut på 35m håll framför oss med en jäkla fart och att skjuta var inte att tänka på. Nu hade drevet vart igång en dryg timme och Laban var max en minut efter,men denna gång drog det iväg och blev borta och efter 20min så ger sig vovven.

Trots att inget blev fällt så var det en otroligt lyckad förmiddag i skogen och förhoppningsvis har intresset byggts på lite hos "di små". Vi avslutade vid jaktstugan med lite prickskytte innan vi drog oss hemåt för en kopp kaffe. På Söndag blir det jakt igen, även denna gång med barnen.

lördag 23 oktober 2010

På G!!

Lite lätt snöfall, strax över nollan. Nu är vi på gång till skogen. Idag ska mina barn Elin och Lina hänga med ut och släppa Laban. Spänningen är på topp och förväntningarna höga. Dessutom ska en kompis och hans son också hänga med, så detta kan bli en kul dag, det gäller ju att försöka få dom intresserade. Båda mina töser har varit nyfikna på detta med jakt och gärna varit med vid slakt och styckning, speciellt den lilla( Lina) som om en månad fyller 8år. Hon är väl den som "visat framfötterna" mest.

För några år sedan, tror hon var 4år då, så kom hon in i sovrummet strax före kl 7 på morgonen, viskar försiktigt: -Pappa! det går en bock på åkern, ska vi skjuta den? Jag stiger upp och följer med henne till köksfönstret för att titta. Mycket riktigt står där en bock.

- Jag tycker vi tar den! säger hon. Så jag hämtar bössan och går ut samtidigt som en spänd liten Lina står vid fönstret och väntar. Jag börjar smyga mig runt en dunge för att komma i håll på bocken. "ansmygningen" lyckas och jag kommer in på ca 65m, tar stöd och skjuter. Den gör ett litet skutt och lägger sig sen på direkten. Det tar inte många sekunder innan jag hör uppifrån huset: - Grattis pappa!! det där gick ju bra!! Några minuter senare var hon ute hos mig och bocken, endast iklädd nattlinne mössa och gummistövlar och förklarade att det inte spelar nån roll hur man ser ut när man jagar. Vi hjälptes åt att dra "hem" bocken och göra den iordning. När vi efter en vecka åt den första "biten" så blev betyget: -Det bästa jag nånsin ätit, vilken tur att jag väckte dig pappa!?

Känns kul att det finns ett, åtminstone, litet intresse. Om det håller i sig återstår att se,men den "stora" tjejen Elin(10 år snart) har sagt att hon vill ta jägarexamen så det verkar lovande.Lina vill ha en EPA-traktor så hon kan köra till skogen har hon sagt.

Sådär ja! nu är dom i allafall klädda och klara så nu drar vi till skogs.

måndag 18 oktober 2010

Mycket kan hända

Ja helgen har varit fullmatad med jakt och det har hänt en del i skogen,dock inget skjutet men väldigt nära....IGEN!!!. Helgen började med älgjakt på Lördagen. Efter en händelselös morgon väcktes dock förhoppningarna när vi fick syn på ko med dubbelkalv. Dom lyckades dock nästla sig ut och sedan såg vi inget mer. Så det blir jakt på älg nästa Lördag igen och då vore det väl tusan också om vi inte ska lyckas få nåt, älg finns det gott om.

Söndagen bjöd på jakt med Laban. Jag och en kompis tänkte vi skulle få lyssna till ett välklingande rådjursdrev. Det började bättre än förväntat då Laban fick upp direkt jag tog av honom kopplet och det blev fullt drev på en gång. Det buktade mkt tätt och spänningen var på topp,fick plötsligt se ryggen på ett rådjur och anropade polarn(Thomas) att rådjur var på gång. Men drevet fortsatte med bra fart och snurrade runt runt men ville inte komma förbi mig, så jag utgick från att det var ett stänkdjur jag såg. Drevet går åter upp mot Thomas och efter en stund ropar han på radion att det är räv Laban driver, hållet var dock lite för långt.

Nu drar så drevet iväg en liten bit över några åkrar och sen går det spikrakt och knappt inom hörhåll. Vi samlas och står och småpratar lite när vi hör drevet komma tillbaka. Jag ber Thomas ta bilen till en grusgrop för att passa, när han är framme ringer han och talar om detta,plötsligt smäller det! Räven kom från ingenstans och hållet var knappa 25 meter......2 snabba skott och jag frågar hur det gick. FAN!!! hör jag i luren..BOM!!!.

Jag åker till honom och vi kollar läget men inget visade på träff,däremot på "nyskjutna hål" i grusslänten.

Efter en stund gör vi ett nytt släpp och det tar inte lång tid innan drevet är igång och bara några minuter senare passerar 2 rådjur snabbt framför mig.....drevet går på och efter ytterligare 20 min kommer dom på nytt i pass men då det första sticker ut nosen under en gran på endast 10m så kastar det nästan fortare än jag hinner se det, flyttar mig en liten bit när drevet passerat och än en gång kommer dom samma väg men även denna gång kommer dom undan.

Så helgen kan ju då summeras som en riktigt händelserik helg i skogen med skotttillfällen och observationer. Och som jag skrev tidigare...Så nära men ändå inte!!! Men skam den som ger sig, snart lossnar det!!


onsdag 13 oktober 2010

Så nära men ändå inte

Så har äntligen jakten kommit igång "på riktigt". Har vari ute med vovven Laban några ggr nu och han har fungerat förvånansvärt bra trots ringrost och ålder( 9,5 år) lite stel blir han dock så man får väl ta det lite lugnare med han i skogen framöver. Antalet rådjur har dock blivit noll hitills men det ska vi råda bot på under hösten om inte vädret ställer till det som förra året. Har även tillgång till farsans 2 hundar, den ena tiken(Ella) är också till åren kommen (8 år) men oj oj vilken hund. Hennes barnbarn (Bira) är bara dryga året gammal men går för fullt i skogen, drev på dryga timmen redan. Hösten kommer att bli intressant!!

I Måndags startade då älgjakten och det tog inte många minuter innan det var älg i passet. I första läget stod den väldigt fel till och det var bara att vänta. Efter 5min vänder hon och försvinner,men jag hör hur hon går och betar i slyet dryga 70m ifrån mig men vill inte komma fram i nån av alla luckor som finns. Efter en sisådär 15minuter så får jag syn på henne igen men då enbart bakdelen och hon står och vädrar och lyssnar. Sådär håller hon på i dryga timmen innan hon knallar iväg. När jag nästa gång får syn på henne är det med fin och ren bredsida men då är hållet dryga 200m, så det ville sig inte alls.

På Tisdag vid vårt sista drev för dagen så stod vi 3 skyttar i linje,efter en liten stund dyker det upp ko kalv och tjur som vi alla 3 ser men ingen kan skjuta. Jag hade för långt håll likaså en av de andra och den tredje hade dom på endast 45meter men det var för tätt för att lossa skott. Inte mer än 2-3 minuter senare dyker det även upp ko med kalv på samma ställe som de tidigare älgarna visade sig och scenariot upprepade sig.......Så vad säger man! Så nära men ändå inte, men det är ju sådan jakten är, ibland alltför ofta men rätt som det är så lossnar det och allt formligen springer i knät på en. Nu blir det ytterligare älgjakt på Lördag så vi får hoppas på bättre tur då. Söndag blir det rådjur. Så go vänner.....Ny rapport blir det under helgen.

måndag 27 september 2010

Ett nytt försök!!!

Tyckte det verkade kul detta med att blogga, därför ville jag testa och då föll valet på en blogg om jakt. Men då mycket annat hela tiden kommer i vägen så föll detta med bloggande i glömska, och det är snart 2ÅR SEDAN!!!!. Nu gör jag ett nytt försök, och jag ska ta mig i kragen och inte glömma bort bloggen igen, utan försöka ägna den åtminstone några minuter om dagen.

Vad har då hänt på jaktfronten under dessa 2 år? Förra säsongen blev rent ut sagt SKIT!! Nån vecka i början av oktober var bra men sedan så började vädret att spöka till det.....Regn..massor av regn!! och sen kom kylan och slutligen all denna snö, som i sin tur kortade av säsongen 1 månad då Januarijakten blev inställd.

Denna säsongen har (för min del) vart igång 1,5 månad och från första dagen har målet varit att få skjuta en specifik bock. Denna bocken har jag följt och även försökt skjuta under lång tid,närmare bestämt under 6 års tid!! Den har hela tiden lyckats komma undan på ett eller annat sätt. Har haft den på kornet nån gång under älgjakten men då bara fått sikta på den och svära tyst för mig själv.

På samma sätt började även denna säsong...såg den men kom inte åt den och ju längre tiden gick så började hoppet överge mig än en gång. Men så plötsligt händer det!! På kvällen den 18/9 kl 19.15 kommer han,och hållet är i längsta laget(150m) men ett gott stöd och stor tilltro på mitt vapen gör att jag väljer att skjuta. Bocken ramlar på plats. Hornen mäter 28cm och den har ett utlägg på hela 23!!!cm. Slaktvikten var nästan 22kg. Så nu har en "gammal man" fått vandra vidare och givit plats för nya förmågor. Gissningsvis så borde det ju finnas en hel del anlag kvar på marken efter "den stora".

lördag 25 oktober 2008

Nu var det ett tag sedan sist,har det hänt något spännande då? Tja,äljakten har ju varit en övervägande del av jakten nu ett tag men jag har varvat med lite rådjur också.En vuxen och en kalv har "mitt"lag på licensen.Första dagen(13 okt) hände inte mycket,trots att det finns gott om älg i markerna så såg vi inte en enda älg!! Detsamma hände även dag 2. Nu började vi att och fundera vad som var fel,för även grannlagen hade dålig uttdelning,endast 2 kalvar fick bita i gräset.Onsdag morgon började det hända saker,ppå väg till passet stötte jag på ko med 2 kalvar,hållet var dock lite väl drygt,strax över 200meter och när dom dessutom endast befann sig 50m från grannlagets mark så var det inte mycket att fundera på.I samma veva satt en annan skytt och kollade på 5älgar men kom inte till skott,dom gick där och rotade i drygt 3 timmar men kom aldrig i skotthåll.Nu visste vi åtminstone att det fanns älg.Tyvärr fick vi inget denna dag heller.På Fredag fick jag för mig att jaga rådjur,tog vovven och begav mig till skogs.På en gammal planterad åker stack det iväg ett djur bara några meter framför mig och snart var det fullt drev.Bakom en gran stod jag väl dold och jag valde att stå kvar på plats.Drevet drog iväg en liten bit men tvärvände och kom tillbaka rakt emot mig.Sedan rasslade det bara till i granarna endast 4-5 meter framför mig och ut kastar sig en bock i full fart.Ett mkt snbbt skott blev det på endast 10meters håll.Tyckte han gick omkull i träffen så jag gick fram,då stod han inne i en tät granplantering och resre iväg utan att jag kunde skjuta.AjAjAj!! var första tanken som slog mig,men eftersom jag fann mycket blod på platsen så förstod jag att han var hårt träffad,men vart fanns han.Laban som vovven heter brukar vara säker som en klocka på att spåra så jag var inte något värre orolig,fast det är klart att det är en olustig känsla som ligger och gnager innan man hittar djuret.Medans jag stog där och funderade så kom jag på att en arbetskompis frågat mig om hon kunde få testa sin Labrador någon gång om tillfälle gavs.Denna labbe har gått mycket spår och blivit Chmpion men aldrig testats i skarpt läge någon gång.Jag beslöt då att hon skulle få komma och testa och att min vovve skulle få stå över denna gång.Efter en timme var dom på plats och började eftersöket.Hunden(Irma) gjorde ett toppenjobb i den täta skogen och efter knappt 200meter låg bocken död,väl gömd i en massa björksly,utan hund hade jag nog aldrig hittat den.Att ha tillgång till en bra hund i sådana här situationer är ovärderligt.Så ett stort tack till Irma Per-Åke och Anneli!! På Lördag var det så dags att bege sig till skogs igen för en ny dust med rådjuren.Denna gång släppte vi 2 hundar,farsans Griffon och min.båda fick upp varsitt djur och farsans tik drev knappt en och en halv timme utan att vi såg något men hon är duktig den hunden.Min Laban drev nästan 45min och rådjuret sprang runt mig hela tiden utan att ge skottillfälle.Söndag var det dags att jaga älg,redan i första drevet kom en kviga men med alldeles för hög fart i ett trångt pass,men nu var pulsen igång ialla fall.I nästa drev fick jag se att det kom älgar mot passet men inte vad det var för sort till att börja med,när så den första kom i skottläge kunde jag inte avgöra om det var ko med kalvar så jag väntade för att kunna se de andra bakom för att avgöra,vore ju himla dumt att skjuta en ko.Även passgrannen såg dom och ropade på radion i samma stund jag bestämde mig för att skjuta,han sa då att det är en tjur med,Men va Fan tänkte jag och höll inne med skottet,var är den då? det var ingen tjur med och den älgen jag hade i läge gick iväg,,rakt i knät på passgrannen,det var då klart att det var kviga ko och kalv som kom i passet.Han sköt kvigan med ett välriktat skott,kon och kalven vände upp och förbi mig,hade kalven i sikte på 20meter men regeln säger att endast en kalv för dubbelkalv så dom fick löpa.Nära skjuter ingen älg!!!Nu ligger ialla fall delar av kvigan i frysen och bara väntar på tillagning GOTT GOTT GOTT.