Tredje helgen i rad nu som rådjuren springer i "åttor" runt oss. Igår var det bara jag och Laban ute, han fick upp direkt jag strök kopplet. Det tog inte mer än en minut innan jag såg rådjuret och då ville jag bara inte skjuta,kändes lite snöpligt liksom. Men full fart var det och iväg drog det....så blev det tyst lika snabbt som han fick upp,kollade på klockan och det hade gått 6minuter. Lite fundersam blev jag, vad fan hände nu!!??
Men så blev det fart på det hela igen och det visade sig att djuret hoppat över en bäck som var något "överfull" efter några dagars regnande,därav stoppet. Full fart igen!! på gång tillbaka,såg djuret på lite väl långt håll men det var på väg in i "rätt" område. Flyttade mig en liten bit till en smal skogsväg,hörde att drevet drog sig mot mig,hör rådjuret innanför mig i en granplantering, gör mig beredd. Var JÄTTEBEREDD!!! men lik förbannat! så hann jag ändå inte med att skjuta när det väl kom ut på lagomt hagelhåll.
HUR KUNDE DET BLI SÅ!!??? Jag "visste" ju att det skulle komma där!!!. Nu var Laban långt efter,närmare en hel kvart efter endast 25 minuters drev. Detta djuret hade "kollrat" bort honom rejält där borta vid bäcken. Nu tog det samma väg igen. Och kom tillbaka än en gång, denna gången valde det dock att inte hoppa ut framför mig utan nöjde sig med att löpa inne i granplanteringen,precis så att jag hörde det men inte såg. Drog iväg bortåt och efter en timme och 20minuter valde Laban att ge upp.
Jakt är svårt och jakt kan vara frustrerande ibland är det helt hopplöst. Allt liksom stämmer men ändå funkar det inte. Hunden funkar kanon, man står uppenbarligen helt rätt men så är det nåt skit som stjälper det det hela......Det är svårt ibland......men ibland kan det även kännas väldigt enkelt, nästa gång kanske det blir så. Hoppas kan man ju göra i alla fall för det känns surt att inte komma till skott när hunden gör ett så himla bra jobb.