söndag 31 oktober 2010

Det är svårt ibland

Så har Laban vart lös igen. Vid en ålder av 9,5 år är vovven bättre än någonsin,det är ett JÄVLA!! drag i honom för tillfället, synd bara att det ska vara så förbannat omöjligt att få skjuta något för honom.

Tredje helgen i rad nu som rådjuren springer i "åttor" runt oss. Igår var det bara jag och Laban ute, han fick upp direkt jag strök kopplet. Det tog inte mer än en minut innan jag såg rådjuret och då ville jag bara inte skjuta,kändes lite snöpligt liksom. Men full fart var det och iväg drog det....så blev det tyst lika snabbt som han fick upp,kollade på klockan och det hade gått 6minuter. Lite fundersam blev jag, vad fan hände nu!!??

Men så blev det fart på det hela igen och det visade sig att djuret hoppat över en bäck som var något "överfull" efter några dagars regnande,därav stoppet. Full fart igen!! på gång tillbaka,såg djuret på lite väl långt håll men det var på väg in i "rätt" område. Flyttade mig en liten bit till en smal skogsväg,hörde att drevet drog sig mot mig,hör rådjuret innanför mig i en granplantering, gör mig beredd. Var JÄTTEBEREDD!!! men lik förbannat! så hann jag ändå inte med att skjuta när det väl kom ut på lagomt hagelhåll.

HUR KUNDE DET BLI SÅ!!??? Jag "visste" ju att det skulle komma där!!!. Nu var Laban långt efter,närmare en hel kvart efter endast 25 minuters drev. Detta djuret hade "kollrat" bort honom rejält där borta vid bäcken. Nu tog det samma väg igen. Och kom tillbaka än en gång, denna gången valde det dock att inte hoppa ut framför mig utan nöjde sig med att löpa inne i granplanteringen,precis så att jag hörde det men inte såg. Drog iväg bortåt och efter en timme och 20minuter valde Laban att ge upp.

Jakt är svårt och jakt kan vara frustrerande ibland är det helt hopplöst. Allt liksom stämmer men ändå funkar det inte. Hunden funkar kanon, man står uppenbarligen helt rätt men så är det nåt skit som stjälper det det hela......Det är svårt ibland......men ibland kan det även kännas väldigt enkelt, nästa gång kanske det blir så. Hoppas kan man ju göra i alla fall för det känns surt att inte komma till skott när hunden gör ett så himla bra jobb.

onsdag 27 oktober 2010

Spänning

Söndagens jakt bjöd på spänning i stora mått, speciellt för barnen som var med. Lite kyligt tyckte dom att det var men spänningen tog överhanden. Placerade ut Tomas med sonen Hannes på en bergknalle mitt på ett hygge. Där hade dom bra koll ,även om det är lite "slyigt", bak mot skogskanten samt neråt mot en skogsväg, jag och "tösera" gick för att släppa Laban.

Drevet drog igång och det tog inte många minuter innan det var i närheten av Tomas och Hannes, plötsligt får Lina syn på ett rådjur som kommer inne i en tätning med Laban tätt efter. Sen drar det iväg och utom hörhåll och blir borta. Vi väljer att samlas för att vänta på vovven då han brukar släppa när det drar iväg allt för rakt. Då berättar Tomas att dom först sett djuret bakom sig på ca 50 m men hann inte med, sen gick det runt dom och kom i nerkant på bergknallen,men inte heller då kom han åt det. Men det var mkt spännande och då inte minst för Hannes som var med på sin första jakt.

Medan vi står där och pratar så hör vi att drevet kommer tillbaka. Dom går och ställer sig efter vägen medans jag och barnen smyger iväg in i skogen. Drevet kommer närmare och närmare men med en hostande och snörvlande dotter bakom sig samt en som gärna snubblar lite då och då så var väl inte förhoppningarna allt för stora. Men så bara så där som från ingenstans så kommer det ett rådjur på lite drygt 10m bakom oss! Hinner inte med att få upp bössan, det springer innanför oss i skogen och försvinner, men kommer ut på 35m håll framför oss med en jäkla fart och att skjuta var inte att tänka på. Nu hade drevet vart igång en dryg timme och Laban var max en minut efter,men denna gång drog det iväg och blev borta och efter 20min så ger sig vovven.

Trots att inget blev fällt så var det en otroligt lyckad förmiddag i skogen och förhoppningsvis har intresset byggts på lite hos "di små". Vi avslutade vid jaktstugan med lite prickskytte innan vi drog oss hemåt för en kopp kaffe. På Söndag blir det jakt igen, även denna gång med barnen.

lördag 23 oktober 2010

På G!!

Lite lätt snöfall, strax över nollan. Nu är vi på gång till skogen. Idag ska mina barn Elin och Lina hänga med ut och släppa Laban. Spänningen är på topp och förväntningarna höga. Dessutom ska en kompis och hans son också hänga med, så detta kan bli en kul dag, det gäller ju att försöka få dom intresserade. Båda mina töser har varit nyfikna på detta med jakt och gärna varit med vid slakt och styckning, speciellt den lilla( Lina) som om en månad fyller 8år. Hon är väl den som "visat framfötterna" mest.

För några år sedan, tror hon var 4år då, så kom hon in i sovrummet strax före kl 7 på morgonen, viskar försiktigt: -Pappa! det går en bock på åkern, ska vi skjuta den? Jag stiger upp och följer med henne till köksfönstret för att titta. Mycket riktigt står där en bock.

- Jag tycker vi tar den! säger hon. Så jag hämtar bössan och går ut samtidigt som en spänd liten Lina står vid fönstret och väntar. Jag börjar smyga mig runt en dunge för att komma i håll på bocken. "ansmygningen" lyckas och jag kommer in på ca 65m, tar stöd och skjuter. Den gör ett litet skutt och lägger sig sen på direkten. Det tar inte många sekunder innan jag hör uppifrån huset: - Grattis pappa!! det där gick ju bra!! Några minuter senare var hon ute hos mig och bocken, endast iklädd nattlinne mössa och gummistövlar och förklarade att det inte spelar nån roll hur man ser ut när man jagar. Vi hjälptes åt att dra "hem" bocken och göra den iordning. När vi efter en vecka åt den första "biten" så blev betyget: -Det bästa jag nånsin ätit, vilken tur att jag väckte dig pappa!?

Känns kul att det finns ett, åtminstone, litet intresse. Om det håller i sig återstår att se,men den "stora" tjejen Elin(10 år snart) har sagt att hon vill ta jägarexamen så det verkar lovande.Lina vill ha en EPA-traktor så hon kan köra till skogen har hon sagt.

Sådär ja! nu är dom i allafall klädda och klara så nu drar vi till skogs.

måndag 18 oktober 2010

Mycket kan hända

Ja helgen har varit fullmatad med jakt och det har hänt en del i skogen,dock inget skjutet men väldigt nära....IGEN!!!. Helgen började med älgjakt på Lördagen. Efter en händelselös morgon väcktes dock förhoppningarna när vi fick syn på ko med dubbelkalv. Dom lyckades dock nästla sig ut och sedan såg vi inget mer. Så det blir jakt på älg nästa Lördag igen och då vore det väl tusan också om vi inte ska lyckas få nåt, älg finns det gott om.

Söndagen bjöd på jakt med Laban. Jag och en kompis tänkte vi skulle få lyssna till ett välklingande rådjursdrev. Det började bättre än förväntat då Laban fick upp direkt jag tog av honom kopplet och det blev fullt drev på en gång. Det buktade mkt tätt och spänningen var på topp,fick plötsligt se ryggen på ett rådjur och anropade polarn(Thomas) att rådjur var på gång. Men drevet fortsatte med bra fart och snurrade runt runt men ville inte komma förbi mig, så jag utgick från att det var ett stänkdjur jag såg. Drevet går åter upp mot Thomas och efter en stund ropar han på radion att det är räv Laban driver, hållet var dock lite för långt.

Nu drar så drevet iväg en liten bit över några åkrar och sen går det spikrakt och knappt inom hörhåll. Vi samlas och står och småpratar lite när vi hör drevet komma tillbaka. Jag ber Thomas ta bilen till en grusgrop för att passa, när han är framme ringer han och talar om detta,plötsligt smäller det! Räven kom från ingenstans och hållet var knappa 25 meter......2 snabba skott och jag frågar hur det gick. FAN!!! hör jag i luren..BOM!!!.

Jag åker till honom och vi kollar läget men inget visade på träff,däremot på "nyskjutna hål" i grusslänten.

Efter en stund gör vi ett nytt släpp och det tar inte lång tid innan drevet är igång och bara några minuter senare passerar 2 rådjur snabbt framför mig.....drevet går på och efter ytterligare 20 min kommer dom på nytt i pass men då det första sticker ut nosen under en gran på endast 10m så kastar det nästan fortare än jag hinner se det, flyttar mig en liten bit när drevet passerat och än en gång kommer dom samma väg men även denna gång kommer dom undan.

Så helgen kan ju då summeras som en riktigt händelserik helg i skogen med skotttillfällen och observationer. Och som jag skrev tidigare...Så nära men ändå inte!!! Men skam den som ger sig, snart lossnar det!!


onsdag 13 oktober 2010

Så nära men ändå inte

Så har äntligen jakten kommit igång "på riktigt". Har vari ute med vovven Laban några ggr nu och han har fungerat förvånansvärt bra trots ringrost och ålder( 9,5 år) lite stel blir han dock så man får väl ta det lite lugnare med han i skogen framöver. Antalet rådjur har dock blivit noll hitills men det ska vi råda bot på under hösten om inte vädret ställer till det som förra året. Har även tillgång till farsans 2 hundar, den ena tiken(Ella) är också till åren kommen (8 år) men oj oj vilken hund. Hennes barnbarn (Bira) är bara dryga året gammal men går för fullt i skogen, drev på dryga timmen redan. Hösten kommer att bli intressant!!

I Måndags startade då älgjakten och det tog inte många minuter innan det var älg i passet. I första läget stod den väldigt fel till och det var bara att vänta. Efter 5min vänder hon och försvinner,men jag hör hur hon går och betar i slyet dryga 70m ifrån mig men vill inte komma fram i nån av alla luckor som finns. Efter en sisådär 15minuter så får jag syn på henne igen men då enbart bakdelen och hon står och vädrar och lyssnar. Sådär håller hon på i dryga timmen innan hon knallar iväg. När jag nästa gång får syn på henne är det med fin och ren bredsida men då är hållet dryga 200m, så det ville sig inte alls.

På Tisdag vid vårt sista drev för dagen så stod vi 3 skyttar i linje,efter en liten stund dyker det upp ko kalv och tjur som vi alla 3 ser men ingen kan skjuta. Jag hade för långt håll likaså en av de andra och den tredje hade dom på endast 45meter men det var för tätt för att lossa skott. Inte mer än 2-3 minuter senare dyker det även upp ko med kalv på samma ställe som de tidigare älgarna visade sig och scenariot upprepade sig.......Så vad säger man! Så nära men ändå inte, men det är ju sådan jakten är, ibland alltför ofta men rätt som det är så lossnar det och allt formligen springer i knät på en. Nu blir det ytterligare älgjakt på Lördag så vi får hoppas på bättre tur då. Söndag blir det rådjur. Så go vänner.....Ny rapport blir det under helgen.